NewstoryPuma

Senaste inläggen

Av Sandra - 30 januari 2014 21:20

Motivationen att blogga går verkligen upp och ner. Just nu är jag rätt sugen på att ta tag i det igen, men inte med så "dagliga" uppdateringar, utan mer med funderingar och tankar kring saker som man skulle kunna skriva om varje dag och som inte är bundna till något speciellt datum.

Detta inlägg ska främst dedikeras till den som jag lägger mest tid på att sköta om och hålla välmående, och som ligger mig skrämmande varmt om hjärtat. Min hund.

Många vet om att Puma parades i nov -13 och att hon gick tom.
Vi vet inte varför det blev så, men har våra spekulationer och planer på vad vi ska tänka på och göra annorlunda nästa parning.

Det som inspirerade mig att skriva detta inlägg var att jag blir så otroligt rörd över alla fina människor som finns där ute, och att jag inser hur fantastisk min hund är när jag gång på gång får höra så många fina saker om henne. Hur knasigt det än låter, så är en komplimang om min hund bland det finaste jag kan få höra. Det är en av de saker som värmer mitt hjärta allra mest.

När man då ska ta sin tik i avel så får man såklart valpintresserade. Och det är en enorm egoboost. Att folk hör av sig och säger att de vill ha en valp efter Min hund; att de säger att de inte vill ha en belgare utan en PUMAvalp; att de säger att de bryr sig väldigt mycket om att hitta rätt föräldradjur och sen säger att de är störtkära i Puma... Sådana saker gör mig nästan gråtfärdig! Ja, jag är känslig ;) men det betyder så himla mycket att andra gillar, uppskattar och värdesätter det hos Puma som jag gillar, uppskattar och värdesätter. Det måste ju betyda att min subjektiva uppfattning av min "pälskling" inte är sådär jätteförvrängd åtminstone. Att den stämmer och att hon är en himla bra, fantastisk och unik hund. För en hund med mer personlighet har jag faktiskt aldrig träffat!

Sen är det ju inte bara de valpintresserade som har berömt och uppskattat min hund, utan andras kommentarer om hennes fina grunder i agilityn, hennes grymma fart, hennes härliga sätt och de där kommentarerna från någon som man får höra genom någon annan, de värmer minst lika mycket. Och kommentarer som riktar sig till mig -dels de som berömmer mig som instruktör och individ men även de som berömmer mig indirekt, t.ex att puma är så bra grundtränad i agilityn - de värmer enormt de med!

Kort och gott - alla komplimanger, uppmuntrande ord och allt beröm man kan få gör åtminstone mig alldeles vimmelkantig av lycka och känslan av uppskattning är Stor.

Så, Våga uppmuntra och ge komplimanger och beröm! Låt inte orden bli osagda bara för att du tror att person ändå förstått dem. Bättre att säga de positiva sakerna två gånger än inte alls! ALLA uppskattar positiv respons och ALLA växer av det. Och man kan aldrig ge för mycket beröm :)

TACK för alla fina ord, gester och tankar jag någonsin fått! De värmer mitt hjärta mer än ni kan någonsin ana och höjer mitt självförtroende och får mig att tro på mig själv. Och Tack för alla fina ord jag fått och får höra om min otroliga hund, de gör mig lyckligast av allt <3

Av Sandra - 10 juni 2013 13:15

Fy fan vad min hund är bra!

Den här våren har varit överfull med agilitytävlingar och vi har haft många berg och dalar... Förhoppningar på resultat har varit höga från mitt och andra håll och mycket press har satts på Puma och mig själv. Paniken som uppstår när man inser att man inte ens kommit i närheten av att uppfylla sitt mål och tiden börjar rinna ut...

Då sprack det. För några helger sedan när vi var i skåne och tävlade, och jag blev helt fruktansvärt besviken på först mig själv och sedan på Puma.
Känslan av att bli besviken på sin hund för att "den borde kunna bättre" gjorde mig dessutom ännu mer ledsen, för jag ville ju inte vara besviken på henne.
När ens egna hund håller sig undan från en för att hon känner min besvikelse och frustration och tror den är tillägnad henne - då gick hjärtat i bitar..
Ett långt samtal med pappa, mängder av tårar och tillslut beslutet att ta mig samman och sänka kraven blev resultatet.

Jobbade nästkommande två tävlingsdagar med att vara glad, belöna och se allt det som gick bra istället för att fokusera på felen. Det gav oerhörda resultat, puma blev sig själv igen och vi åkte hem glada och nöjda trots mindre bra resultat!

Sådan har våran vår sett ut.. som sagt, mycket upp och ner! Mycket gick och går bra - fragment av alla oändliga svårigheter som finns i agilityn. Men sen är det så lätt att missa lite och - vips - så är man "diskad" och ute ur leken.

I helgen var vi i halmstad och tävlade, sista agilitytävlingen på ca en månad och det känns skööönt.
Igår körde vi agility 1 och som alla som någonsin sett eller pratat med mig vet, så har vi Jätteproblem med kontaktfälten..
Igår var inget undantag (20 fel, enbart kontaktfält - dock ett sådant felbedömt så det skulle varit 15) MEN resten av loppet var så fantastiskt bra!! Allt flöt helt perfekt och hon Lyssnade på mig hur bra som helst! Hade efter vid två tillfällen där jag inte trodde jag skulle kunna rädda det, men tack vare att hon lyssnade var det bara att säga "fram" så löste hon det själv!!
Att känna att hon har börjat lyssna på mig på banan och sällan längre "bara tar en tunnel för den dök upp" kämns fantastiskt. Nu ska vi bara fokusera på starter, slalom och kontaktfält till nästa tävling, så hoppas vi på märkbara framsteg!

Fantastisa hund <3

/sandra

Av Sandra - 15 maj 2013 12:48

Efter att ha tävlat agility tors-lör-sön förra veckan, med ett ihop-bryt på torsdagen för att vi aldrig kommer vidare, var det fantastiskt skönt att vi i söndags kom runt båda ag1-banorna med 25 resp 20 fel! Låter inte mycket för världen, men när man tävlar xx antal lopp under året och med enbart disk är det helt ljuvligt att komma runt båda loppen! Tyvärr fortfarande kontaktfälten som ger oss mest fel, dock levererade puma en klockren gunga och ett klockrent balanshinder under helgen, vilket kändes väldigt bra!
Något som kändes ännu bättre var känslan på och efter handlingskursen igår! Man blir rätt stolt när jag får beröm för att jag verkligen sprang från början av kurstillfället och jobbade jättefint hela tiden. Att dessutom sätta sista övningen på andra försöket och höra att det var klockrent känns ännu roligare!
Jag är inte obildbar :D

Dessa dagar är agility speciellt roligt! Och min hund är grym <3

I pauserna på kursen tränade vi dessutom på rutan, konan och skick till kona och från kona till ruta. Andra träningpasset med kona någonsin, förra gången klickade jag bara in när hon gick nära den och la på kommandot "kon" några gånger.

Så igår kunde jag med hjälper skicka henne till konan 5m bort, stanna henne, ställa mig mellan konan och rutan (15 m) och skicka henne till rutan. Jackpot! Hon är fantastisk :D
Älskar att ha en lättlärd hund !

Nu behöver Puma bara hålla ihop i 4 helger till, sen är våra agilitytävlingar slut oxh hon får vila från agilityn i en månad innan vi drar igång igen. Tror och hoppas att det gör henne mycket gott!

/Sandra

Av Sandra - 17 april 2013 12:00



Här kommer för en gångs skull ett icke-hundrelaterat inlägg!


I helgen blev jag så baksugen att jag faktiskt bakade. Den ni!
Havreskålar med lemoncurdgrädde och skivade jordgubbar smällde jag ihop, och tro det eller ej men de blev ruskigt goda!
En riktigt härlig midsommarkänsla gav de även.


Här kommer receptet för de som vill testa, gick på kanske 30 min och kan förvaras flera dagar utan problem. Superenkelt och supergott!


"Havreskålar med limegrädde och skivade jordgubbar


20st.


200g smör
4 msk socker
4 msk ljus sirap
4 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tak bakpulver
2 krm salt


Sätt ugnen på 200 grader. Ställ ut muffinsformar på en plåt.
Smält smör i en kastrull, tag från värmen och rör i resten av ingredienserna. Klicka ut smeten i muffinformarna oxh grädda mitt i ugnen ca 10min, tills de är gyllenbruna.


Tryck till en liten fördjupning i mitten så fort kakorna kommer ut ur ugnen. Ta bort pappersformarna och låt kakorna kallna på galler.


Fyllning:
2 dl vispgrädde
1 st lime (eller 2 msk skedar lemoncurd som jag tog)


Dekoration:
1/2 liter jordgubbar
Skalet av 1st lime


Tvätta limefrukten och riv skalet fint. Pressa ut saften ur den. Vispa grädden fluffig tillsammans med limejuicen (eller lägg i lemoncurd efteråt). Blanda i det finriva skalet. Klicka grädden i kakornas fördjupningar.
Snoppa jordgubbarna och skär dem i små bitar. Strö dem över grädden. Dekorera med limeskal."


Enjoy! :)


/sandra

Av Sandra - 16 april 2013 14:43

I onsdags (10/4) började min agilitykurs jag håller i vår - tävlingsförberedande grundkurs. En ny kurs som jag själv har skräddarsytt och som jag tror kan bli jättekul :) Jag har insett mer och mer att jag personligen verkligen uppskattar grundträning! När jag började med både nezzie och puma i agilityn så handlade det bara om hinderinlärning - ingen träning innan valpen var ett år (då man får börja med agility) alltså.

Men nu har jag en helt annan syn på agilityträning - en syn där befästa beteenden, grundläggande färdigheter och kunskap att kunna ta egna beslut vid osäkerhet är det viktigaste hos hunden, inte hinderkunskap..

"Med nästa hund ska jag helt klart göra såhär istället" är en fras jag hört och själv sagt mängder av gånger. Frågan är hur många av dessa saker vi faktiskt lär eller gör annorlunda med nästa hund, och vad vi i så fall får försaka?

Men man kan faktiskt lära gamla hundar sitta. Att bara vilja förbättra allt negativt med den nuvarandra hunden till nästa hund är också lite dumt.. varför inte försöka förbättra den nuvarandra hundens beteenden istället?

Vilket leder oss till inläggets titel.
Inför första kurstillfället skulle jag göra någon startövning med kursarna oxh kollade då igenom en gammal "clean run"-tidning. Där skrev de om att i starten ska hunden hålla ögonkontakt med föraren under hela tiden från det att kopplet tas av tills hunden får starta.
Det fick mig att tänka..

Puma tjuvstartar mer ofta än hon stannar på tävling. Även om hon inte är så extrem (sitter ihopkurad tills jag stannar till, då startar hon) så vill jag inte ha tjuvstarter. Jag vill att hon sitter upprätt och ordentligt fram tills jag sänker handen och säger "kör". Inget annat.

Men denna uppenbarelse jag har fått då.
När jag började tänka på pumas starter och detta med kontakt - hon kollar inte heller på mig utan stirrar ut hunden som är före och fokuserar på allt annat - så insåg jag hur enkelt jag kan göra det för henne och mig.
Jag ska helt enkelt korta ner hela startprocessen. Lita mer på henne, ett enkelt "sitt kvar" räcker.

Och bäst av allt -
Hon Får Inte Röra En Tass.
Yes, så enkelt krav.
Tydligt och koncist. Inte en tvekan om hur hon får bete sig och väldigt tydligt om hon gör rätt eller fel.

Detta är antagligen något som knappt någon annan kommer förstå min glädje över, men jag själv känner att det är en helt fantastisk grej! Att göra något så enkelt, så lättförståeligt för hunden, så enkla kriterier för mig... och samtidigt då få ett grymt sittande och en hund som håller riktningen man anger innan!

Kanske kan detta vara ett bra koncept för någon annan också, hör gärna av dig isåfall och berätta hur det gått!

Romanen slut, för denna gången ;)

/Sandra

Av Sandra - 11 april 2013 16:50

Det har varit en lång tyst period på bloggen. Har helt enkelt inte orkat eller hunnit blogga. Tänkt på det många gånger men aldrig orkat få ner någon text. Men nu så ;)

För några månader sedan var det äntligen dags att göra en god gärning, att ge bort en bit av mig själv. Antagligen den gärning som är minst ansträngande i förhållande till hur värdefull den är.
Jag skulle blir blodgivare.

När jag bokat tid, hittat dit (inte det enklaste), fyllt in ett formulär med massa frågor och tagit ett blodprov som skulle testat på allt möjligt - då får jag veta att mitt järnvärde är för lågt och därför får jag inte lämna blod nu.
Stor Besvikelse!

Så ordinationen (eller snarare rekommendationen) blev att äta mycket rött kött och andra järnrika saker och undvika mejeriprodukter (speciellt mjölk) till maten.
Mjölkproteinet (eller laktosen, vet inte vilket) hämmar tydligen upptaget av järn. Där ser man!

Det värsta är att t.ex blodpudding (extremrik på järnämnen) som är så gott och bara Måste avnjutas med mjölk, numer sköljs ner med vatten. Blää.

Jag ska kämpa med mitt järnvärde föe att få bli blodgivare, för jag tycker det är viktigare än att jag får dricka mjölk till maten.
För att få ge blod krävs mängder av olika krav på dig och ditt blod och många faller då bort och Kan inte ge blod - därför tycker jag det är ännu mer viktigt att så många som bara kan blir blodgivare, för att göra en god gärning när vissa av oss inte får.

/Sandra

Av Sandra - 1 mars 2013 20:00

Att bli hunduppfödare är något jag har velat i flera år nu. Jag tycker att allt kring det är fantastiskt spännande och jag ser enormt mycket fram emot den gången jag själv väl kommer ha min första kull och starta upp min efterlängtade kennel!


För att komma ett steg närmre mitt mål och för att vara så väl förberedd som möjligt när jag väl startar min kennel - plus att jag verkligen gillar att gå på utbildningar! - så har jag därför anmält mig till SKKs Uppfödarutbildning!  :D (http://www.skk.se/uppfodning/utbildning-for-uppfodare/)


Så från och med april kommer jag påbörja min utbildning i Kullavik och hålla på i ett år, innan jag är klar. Det ska bli såååå spännande och jag längtar massor!


Sandra

Av Sandra - 25 februari 2013 12:59

Har jag berättat hur galet fantastisk min hund är?!
Att man kan vara så nöjd över något som i vanliga fall är självklart..

Puma har under de senaste 3-4 månaderna varit totalt splittrad under alla våra agilityträningar och lydnadsträningar (träningar med andra). Hon har skrikit, pipit, tjuvstartat, varit frustrerad, kollat på alla andra, blockerat sig och bara varit som ett tomt skal.

Jag har inte kunnat få kontakt med henne, och när jag väl fått det så har hon varit blixtsnabb i sina rörelser, kollat på mig och tillbaka, och knappt lyssnat. Hon har helt plötsligt inte kunnat genomföra hela slalomet, hon har inte hållt ihop och varit svårhandlad.

I lydnaden har hon inte kunnat fokusera och hålla ihop, hon har slarvat och pipit av frustration mm.. Hon har varit Väldigt jobbig helt enkelt!

Det har resulterat i att jag har fått jobba mycket på att dämpa henne och backa tillbaka - belöna ett steg fot, belöna att hon sitter kvar i starten, belöna när hon uppfört sig under tre hinder utan att skälla.. men jag har även fått bryta henne - när hon inte har uppfört sig korrekt trots att jag vet att hon kan bättre - och bara andas lite och lugna ner henne.

Resultatet av denna flera månader långa träning, tragglande och kämpande visade sig igår! Puma uppförde sig Helt Perfekt!! Hon har inte gått så fint på agilitybanan sedan vi tävlade DM i slutet på oktober!!

Det absolut bästa med träningen var att hon höll ihop, hon lät inget, hon blev inte frustrerad, hon lyssnade och hon var lugn. Dessutom gick hon igenom den absolut första övningen vi körde - Helt felfritt! :D

Dessutom gick hon igenom den sista banan felfritt där med, och riktigt snyggt! Och hon fixade alla slalomen, även när jag sprang på andra sidan av ett hinder, och kontaktfälten var snygga på alla nedfarter! En riktigt bra träning alltså!

Åh vilken underbar känsla..! Nu hoppas jag att Puma håller i denna awesomeness och uppför sig fint under den kommande veckans tre agilityträningar, en lydnadsträning och speciellt helgens tävling ;)

Ge aldrig upp hoppet :)

/Sandra

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014
>>>

Fråga mig

4 besvarade frågor

Sök i bloggen

Presentation

Hej!
Sandra heter jag, född vintern -94. Äger/tränar/tävlar 2 Belgiska Vallhundar - Nezzie & Puma - & har en 3årig medryttarhäst, Milou. Här skriver jag om ALLT som händer i mitt liv o som jag vill dela med mig av! Hoppas du får en Trevlig läsning =)

Senaste inläggen

Gästbok

Arkiv

Besöksstatistik

Länkar

Denna blogg är värd 3 891 kr


Skapa flashcards