De som vi älskar mest i livet, är de som åsamkar oss mest smärta när de är borta.Började dagen med sovmorgon o sedan cykeltur med Puma till stallet. Red Milou i p. Och hoppade ett 30-cm hopp några ggr. Sedan fixade jag stallet åt milou och ticka och tänkte åka hem, för ville inte rida ticka i p. Och hade puma med så kunde inte ut i skogen. Men en kvinna i stallet hade tappat sin mobil i skogen, så jag red ticka medans E och L tog Puma och gick till fots. Efter ett tag sa jag att de kunde släppa Puma, för hon drog så mycket. "Dessutom" sa jag "gör det inte så mycket om hon jagar något här, för det är inga bilvägar nära". Efter ca 10 min lös drar puma iväg och försvinner. Vi fortsätter, för hon försvann framåt på stigen. Vi ropar och visslar men fortsätter, för hon brukar ju alltid komma tillbaka efter bara några minuter.Efter ca 15-20 min börjar jag bli ganska orolig, för hon har inte synts till. Då helt plötsligt ser vi henne. Långt nedanför, ca 100 m bort, går hon o nosar på en äng. Jag ropar "puhit" - som är det bästa inkallningskommandot hon vet - hon stelnar till och kollar på oss. Sedan sätter hon av i världens fart mot oss, men bara 50 meter ifrån är det ganska brant och jag hör henne utstötta ett "vad ska jag göra?!"-gny. Sedan ser vi hur hon vänder om och sticker iväg åt andra hållet. Jag såg inte hur brant det var eller varför hon vände, men antar att det var väldigt brant och hon tyckte att det var för svårt, vad vet jag..Vi väntar ca 5 min på henne och tänker "närsomhelst kommer hon på stigen, hon sprang nog bara runt"... När hon inte dykt upp på den tiden går vi tillbaka upp och letar. Fortfarande inget spår av henne. Vi hör hundar skälla en bit bort och tänker att hon måste sprungit dit.En kille kommer med hundarna, "nej, de skällde bara för att vi skulle gå ut" svarar han. Han skulle hålla ögonen öppna och ringa om han såg nåt. Vidare hemåt, nu ute på vägen. Vill inte locka ut henne på vägen, om hon spårar efter oss, men vad ska vi göra?! Ser två arbetsgubbar i skogen, tänker att de kanske sett något. Nej, ingenting. Samma där, ger dem ett nummer att ringa om de ser något.Nästan tillbaka till stallet ringer jag pappa och börjar redogöra för vad som hänt. Ska precis komma till stycket "kan du ta med nezzie och komma hit?" när jag plötsligt avbryts. Precis bredvid grinden vid gödselstacken, där vi startade vår tur, ligger Puma. Smutsig och blöt, men oskadd, glad och gosig. Avslutar samtalet, hoppar av hästen och börjar störtbölande krama om hunden.De som vi älskar mest i livet, är de som åsamkar oss mest smärta när de är borta.Men ett liv med dig är värt en evighet av saknad och oro, bara du finns hos mig! <3Sandra