Mycket död och sorg på kort tid .. En nära väns hund, en annans häst och en försvunnen människa. 

Det konstiga är att det var hästen jag blev mest gripen av, och jag grät även när jag fick veta om hunden. 

Men med människan, då kände jag bara en aning sorgsenhet. 

Hur kommer det sig att man blir så mycket mer gripen av när ett djur dör, än en människa? 

Det är ju bara att inse faktum; fler människor bryr sig när det gäller andras djur, 

jämfört med andra människor. När Yava var borta fick vi mer än 300 pers att hjälpa till, 

på ett dygn och enbart på facebook. 

Jag tror knappast att så många ställer upp och frivilligt går ut och letar efter en människa som är försvunnen.. 
Konstiga värderingar vi har i vårt samhälle !


Som tur är har jag min älskade Puma, 

som kom fram till mig så fort jag började gråta, 

slickade tårarna ur ansiktet på mig och höll sig nära tills jag lugnat mig. 

Vad skulle jag göra utan dig ? <3

Blev det med denna övningen ! 

(Markerat ser ni hundens väg, så som jag körde)

Satt uppe sent och ritade lite olika övningar (till agilityn) och fick då för mig att göra en box där varje hinder skulle tas från "fel" håll eller runt.. Tja, detta blev resultatet ;) 

Var såklart tvungen att testa den, och efter att ha gått den ett flertal gånger och skrattat åt hur otroligt förvrängd och kosntig den var, testade jag den tillslut. Puma flumamde en del och blev väldigt störd av F och Y som tränade bredvid, men när hon väl fokuserade och jag gjorde detsamma, kom vi faktiskt runt den felfritt!     Ett under, för den var minsann inte lätt ! Svårast var det nog för mig, som var tvugnen att snurra, vrida och springa samtidigt   

Kanske något någon annan vågar sig på att testa? Om så är, hör gärna av dig till mig och säg hur det gick och vad du tyckte! :)

Sandra