Min underbara lilla bondgårdshund - iaf en önskedröm att hon ska finnas kvar när jag skaffar min "bondgård" (dvs. häst, ko, får) - som skulle få springa med i skogen när jag rider, valla får och allmänt gilla att umgås med djuren som bor på bondgårdar. Vad har hänt ?

Usch. Usch usch usch. 

Jag mår dåligt i hela kroppen, blir tårögd och det känns som att hjärtat ska brista när jag ser på min fina, fina, lilla hund i närheten av de djuren.

Med Panik i blicken och svansen mellan benen försöker hon slita sig loss bakåt för att komma bort från Det.

Blicken flackar och hon stretar i kopplet, åt alla andra håll än dit vi ska. Hon river nästan hål i asfalten när hon får chansen, så gärna vill hon Bort. Hässjar gör hon hela tiden i deras närhet, även när de inte är nära. Stundtals, när det varit som värst, har hon suttit i mitt knä och skakat som ett asplöv. Min Tuffa Brukshund, skakandes!

Kommer hon loss springer hon någon meter men stannar, enbart för att hon har så stor tillit till mig att hon väljer mig och obehaget framför flykt. Min älskade pälsboll, vad ska vi ta oss till ?

Att hon känner sådan tillit till mig känns självklart helt fantastiskt och utan det hade hon troligtvis varit överkörd eller bortspringen vid detta laget. Men att det inte går över och att "anfallen" helt plötsligt bara slår till och min hund är som bortblåst, endast ett skakande panikslaget skal kvar, det knäcker mig.

Bakgrundinfo för er som inte hänger med:

Puma fick vid ridhusträningen i mars en stöt från ett vitt plast(??)staket när hon stod och kollade på hästarna där. Hon skrek och kastade sig bakåt i panik. Hade som tur var koppel. Efter någon minut hade hon slutat skrika, gurgla, lugnat sig och kommit - motvilligt och skakande i hela kroppen - tillbaka till mig. Vi körde ett helt pass i ridhuset efter det och hälsade även på hästarna igen samma dag, inget bestående.

Några månader senare är vi i stallet här hemma där jag har min medryttarhäst. Vi går genom fårhagen (tom på får just då) och hon ska gå upp på en vall, där staketet till hästhagen går, för att bajsa. Drar lite slött bort henne någon cm för att akta elen, men tänker att det inte gör så mycket och hon håller nog själv koll.. Oj vad fel jag hade! Sekunden efter sätter hon örat mot staketet och uppvisar exakt samma beteende som vid ridhusträningen. Likaså hade jag koppel på här, trot ärligt talat inte hon stannat på platsen annars.. 

Någon gång efter detta (hon är inte i stallet allt för ofta, kanske en gång i månaden) så började problemen. Så fort vi kom utanför stallet, eller bara gick på gångbanan vid paddocken, började hon totalvägra. Fick släpa hunden framåt. Var hon lös så sprang hon för livet förbi, och ner till klubbstugan. I klubbstugan och i sadelkammaren i stallet är det säkert, för där luktar det ändå människa och ingen häst kan smyga sig på..  

Jag kunde få henne att gå "mitten" - mellan mina ben - och på så sätt få henne framåt "normalt", men hennes blick flackade och hon litade inte helt på allt runt omkring.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Nu har det gått några månader och hon har varit i stallet flera gånger, med olika resultat. Det jag beskrev ovan är värsta scenariona, det är inte alls så illa varje gång. Idag var hon lös vid stallet och följde faktiskt med mig ut ur stallet, bar milous benskydd och låg (efter en tillsägelse då hon försökte smita in) utanför hagen rätt avslappnad medan jag fixade. Dessutom gick hon med slakt koppel bredvid mig och milou nästan hela vägen (förutom sista biten när det är lite trångt och luktar häst) tillbaka till hagen.

Till och från hagen första vändan var hon dock helt galen, rev i asfalten, kastade sig ur halsbandet och pep t.o.m innan vi hämtat hästen! Idag var Milou helt klart den duktiga när vi gick, hon rörde inte en fena medan Puma höll på.

Hon kan även sitta i Milous box medan jag rider, utan problem.  Sitter gärna utanför paddocken när jag rider också, lugnt och fint!

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till, för jag vill SÅ gärna lösa detta problem. Hon behöver inte älska alla djur, det är väldigt skönt att hon hellre sprungit in i huset på landet än jagat korna när de hälsat på på kvällen.. Men det ska inte vara för att hon får panik och mår dåligt, utan för att hon inte bryr sig!

Jag har testat att vara "hård", att locka, ignorera henne... Det jag gör nu är att med fast, bestämd och normal röst bara säga till henne att sköta sig och följa med, men när hon går och klöser i marken ifrån mig (hästen)/framåt (bort från obehag) så finns det inte mycket som hjälper. Min lilla pärla, bondgårdshunden får nog pensioneras från den drömmen och bara ägna sig åt att vara hund - köra agility och lydnad enbart..

Det lustiga är att runt kor har det aldrig hänt henne nåt, men hon måste ju förknippa lukterna eller liknande.. Hon vägrar gå i närheten av kor och ignorerar fåren helt. Ibland kan hon även få spel när hon kommer nära en metallgrind vid stallet/fårhagen... pust. Så det går inte riktigt att säga vad det är hon är rädd för, jag tror mest det är stället. Hoppas innerligt att ett stallbyte (Milou ska flytta) får bukt på hela problemet! Men sen så kommer hon troligtvis inte alls ofta vara med i det nya stallet heller så det är lite sent..

Ett hett tips till er med hund:

Undvik till det yttersta att era hundar träffas av elstötar ! Puma har gått emot två olika staket och vid båda tillfällena sett hästar vid stöten. De skri som kommer från hennes strupe vid dessa tillfällen, de skär genom luften och isar ditt blod. Jag har aldrig hört ett liknande ljud, eller sett sådan panik i någons ögon tidigare. 

Det är inget jag någonsin mer vill uppleva eller vill utsätta min hund för. Att veta att jag hade kunnat dra bort henne från staketet en sekund tidigare och därmed sluppit den andra och troligtvis avgörande, för problemet, stöten, fyller mig med ånger. Så, håll koll på era hundar och undvik till det yttersta EL runt era hundar. 

Detta gör att man verkligen förstår varför man absolut aldrig bör syssla med elhalsband...

Sandra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Motivationen att blogga går verkligen upp och ner. Just nu är jag rätt sugen på att ta tag i det igen, men inte med så "dagliga" uppdateringar, utan mer med funderingar och tankar kring saker som man skulle kunna skriva om varje dag och som inte är b...

Fy fan vad min hund är bra! Den här våren har varit överfull med agilitytävlingar och vi har haft många berg och dalar... Förhoppningar på resultat har varit höga från mitt och andra håll och mycket press har satts på Puma och mig själv. Paniken ...

Efter att ha tävlat agility tors-lör-sön förra veckan, med ett ihop-bryt på torsdagen för att vi aldrig kommer vidare, var det fantastiskt skönt att vi i söndags kom runt båda ag1-banorna med 25 resp 20 fel! Låter inte mycket för världen, men när m...

    Här kommer för en gångs skull ett icke-hundrelaterat inlägg! I helgen blev jag så baksugen att jag faktiskt bakade. Den ni!Havreskålar med lemoncurdgrädde och skivade jordgubbar smällde jag ihop, och tro det eller ej men de blev ruski...

I onsdags (10/4) började min agilitykurs jag håller i vår - tävlingsförberedande grundkurs. En ny kurs som jag själv har skräddarsytt och som jag tror kan bli jättekul :) Jag har insett mer och mer att jag personligen verkligen uppskattar grundtränin...