Fy fan vad min hund är bra!

Den här våren har varit överfull med agilitytävlingar och vi har haft många berg och dalar... Förhoppningar på resultat har varit höga från mitt och andra håll och mycket press har satts på Puma och mig själv. Paniken som uppstår när man inser att man inte ens kommit i närheten av att uppfylla sitt mål och tiden börjar rinna ut...

Då sprack det. För några helger sedan när vi var i skåne och tävlade, och jag blev helt fruktansvärt besviken på först mig själv och sedan på Puma.
Känslan av att bli besviken på sin hund för att "den borde kunna bättre" gjorde mig dessutom ännu mer ledsen, för jag ville ju inte vara besviken på henne.
När ens egna hund håller sig undan från en för att hon känner min besvikelse och frustration och tror den är tillägnad henne - då gick hjärtat i bitar..
Ett långt samtal med pappa, mängder av tårar och tillslut beslutet att ta mig samman och sänka kraven blev resultatet.

Jobbade nästkommande två tävlingsdagar med att vara glad, belöna och se allt det som gick bra istället för att fokusera på felen. Det gav oerhörda resultat, puma blev sig själv igen och vi åkte hem glada och nöjda trots mindre bra resultat!

Sådan har våran vår sett ut.. som sagt, mycket upp och ner! Mycket gick och går bra - fragment av alla oändliga svårigheter som finns i agilityn. Men sen är det så lätt att missa lite och - vips - så är man "diskad" och ute ur leken.

I helgen var vi i halmstad och tävlade, sista agilitytävlingen på ca en månad och det känns skööönt.
Igår körde vi agility 1 och som alla som någonsin sett eller pratat med mig vet, så har vi Jätteproblem med kontaktfälten..
Igår var inget undantag (20 fel, enbart kontaktfält - dock ett sådant felbedömt så det skulle varit 15) MEN resten av loppet var så fantastiskt bra!! Allt flöt helt perfekt och hon Lyssnade på mig hur bra som helst! Hade efter vid två tillfällen där jag inte trodde jag skulle kunna rädda det, men tack vare att hon lyssnade var det bara att säga "fram" så löste hon det själv!!
Att känna att hon har börjat lyssna på mig på banan och sällan längre "bara tar en tunnel för den dök upp" kämns fantastiskt. Nu ska vi bara fokusera på starter, slalom och kontaktfält till nästa tävling, så hoppas vi på märkbara framsteg!

Fantastisa hund <3

/sandra