Fy fan vad min hund är bra!

Den här våren har varit överfull med agilitytävlingar och vi har haft många berg och dalar... Förhoppningar på resultat har varit höga från mitt och andra håll och mycket press har satts på Puma och mig själv. Paniken som uppstår när man inser att man inte ens kommit i närheten av att uppfylla sitt mål och tiden börjar rinna ut...

Då sprack det. För några helger sedan när vi var i skåne och tävlade, och jag blev helt fruktansvärt besviken på först mig själv och sedan på Puma.
Känslan av att bli besviken på sin hund för att "den borde kunna bättre" gjorde mig dessutom ännu mer ledsen, för jag ville ju inte vara besviken på henne.
När ens egna hund håller sig undan från en för att hon känner min besvikelse och frustration och tror den är tillägnad henne - då gick hjärtat i bitar..
Ett långt samtal med pappa, mängder av tårar och tillslut beslutet att ta mig samman och sänka kraven blev resultatet.

Jobbade nästkommande två tävlingsdagar med att vara glad, belöna och se allt det som gick bra istället för att fokusera på felen. Det gav oerhörda resultat, puma blev sig själv igen och vi åkte hem glada och nöjda trots mindre bra resultat!

Sådan har våran vår sett ut.. som sagt, mycket upp och ner! Mycket gick och går bra - fragment av alla oändliga svårigheter som finns i agilityn. Men sen är det så lätt att missa lite och - vips - så är man "diskad" och ute ur leken.

I helgen var vi i halmstad och tävlade, sista agilitytävlingen på ca en månad och det känns skööönt.
Igår körde vi agility 1 och som alla som någonsin sett eller pratat med mig vet, så har vi Jätteproblem med kontaktfälten..
Igår var inget undantag (20 fel, enbart kontaktfält - dock ett sådant felbedömt så det skulle varit 15) MEN resten av loppet var så fantastiskt bra!! Allt flöt helt perfekt och hon Lyssnade på mig hur bra som helst! Hade efter vid två tillfällen där jag inte trodde jag skulle kunna rädda det, men tack vare att hon lyssnade var det bara att säga "fram" så löste hon det själv!!
Att känna att hon har börjat lyssna på mig på banan och sällan längre "bara tar en tunnel för den dök upp" kämns fantastiskt. Nu ska vi bara fokusera på starter, slalom och kontaktfält till nästa tävling, så hoppas vi på märkbara framsteg!

Fantastisa hund <3

/sandra

 

Mimmi, Benjy & Urax

10 juni 2013 14:22

Oo, känner verkligen igen mig i det du skriver. Så himla lätt att ett misstag i agility så är man ute. Jag har oxå känt som du har skrivit -besviken för man tkr hunden ska kunna bättre. Glad att de ändå känns bättre för er å all lycka till på framtida tävlingar!

http://Www.laekenois.wordpress.com

Sandra

12 juni 2013 00:29

Haha, härligt (eller snarare illa kanske ;)) att vi är två! Ja misstagen är extremt lätta att råka ut för, och speciellt då när man gång, på gång, på gång, på gång diskar sig... Då slocknar gnistan tillslut. Och istället för att ta ett steg tillbaka, andas och komma på vad gemensamma felet var, så kör man på och blir än mer frustrerad... Tur att jag iaf kom ur det!
Tack så väldigt mycket, det behövs

 

Helen

10 juni 2013 15:02

vet hur det känns Sandra,jag och Peppsi har aldrig tagit oss runt en klass 3 agilitybana,jag kan ta diskningar,men när han verkligen inte gör något rätt efter själva diskningen,då blir jag så matt.ibland kan det vara bra med ett längre uppehåll,både för sig själv och hunden,Bryt ihop och kom igen liksom.Ha en härlig sommar Hälsningar Helen,Peppsi och Levis

Sandra

12 juni 2013 00:25

Tack Helen!! Ja men visst är det tradigt, och tillslut tröttnade jag... Ville och vill fortfarande så ofantligt gärna ha de där himla pinnarna! Men när de var det enda jag fokuserade på och jag glömde av att ha roligt med min bästa vän, då tog det stopp. När tävlandet bara var för att nå framgång resultatmässigt, och inget annat. Det kändes bra med några veckors paus inför Växjö för två helger sedan, då var jag på hugget igen. Nu ska det bli väldigt skönt med en månads uppehåll med mest slappande men även en del träning. Det behövs också för att komma någon vart :)

Detsamma!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Motivationen att blogga går verkligen upp och ner. Just nu är jag rätt sugen på att ta tag i det igen, men inte med så "dagliga" uppdateringar, utan mer med funderingar och tankar kring saker som man skulle kunna skriva om varje dag och som inte är b...

Efter att ha tävlat agility tors-lör-sön förra veckan, med ett ihop-bryt på torsdagen för att vi aldrig kommer vidare, var det fantastiskt skönt att vi i söndags kom runt båda ag1-banorna med 25 resp 20 fel! Låter inte mycket för världen, men när m...

    Här kommer för en gångs skull ett icke-hundrelaterat inlägg! I helgen blev jag så baksugen att jag faktiskt bakade. Den ni!Havreskålar med lemoncurdgrädde och skivade jordgubbar smällde jag ihop, och tro det eller ej men de blev ruski...

I onsdags (10/4) började min agilitykurs jag håller i vår - tävlingsförberedande grundkurs. En ny kurs som jag själv har skräddarsytt och som jag tror kan bli jättekul :) Jag har insett mer och mer att jag personligen verkligen uppskattar grundtränin...

Det har varit en lång tyst period på bloggen. Har helt enkelt inte orkat eller hunnit blogga. Tänkt på det många gånger men aldrig orkat få ner någon text. Men nu så ;) För några månader sedan var det äntligen dags att göra en god gärning, att ge ...