Motivationen att blogga går verkligen upp och ner. Just nu är jag rätt sugen på att ta tag i det igen, men inte med så "dagliga" uppdateringar, utan mer med funderingar och tankar kring saker som man skulle kunna skriva om varje dag och som inte är bundna till något speciellt datum.

Detta inlägg ska främst dedikeras till den som jag lägger mest tid på att sköta om och hålla välmående, och som ligger mig skrämmande varmt om hjärtat. Min hund.

Många vet om att Puma parades i nov -13 och att hon gick tom.
Vi vet inte varför det blev så, men har våra spekulationer och planer på vad vi ska tänka på och göra annorlunda nästa parning.

Det som inspirerade mig att skriva detta inlägg var att jag blir så otroligt rörd över alla fina människor som finns där ute, och att jag inser hur fantastisk min hund är när jag gång på gång får höra så många fina saker om henne. Hur knasigt det än låter, så är en komplimang om min hund bland det finaste jag kan få höra. Det är en av de saker som värmer mitt hjärta allra mest.

När man då ska ta sin tik i avel så får man såklart valpintresserade. Och det är en enorm egoboost. Att folk hör av sig och säger att de vill ha en valp efter Min hund; att de säger att de inte vill ha en belgare utan en PUMAvalp; att de säger att de bryr sig väldigt mycket om att hitta rätt föräldradjur och sen säger att de är störtkära i Puma... Sådana saker gör mig nästan gråtfärdig! Ja, jag är känslig ;) men det betyder så himla mycket att andra gillar, uppskattar och värdesätter det hos Puma som jag gillar, uppskattar och värdesätter. Det måste ju betyda att min subjektiva uppfattning av min "pälskling" inte är sådär jätteförvrängd åtminstone. Att den stämmer och att hon är en himla bra, fantastisk och unik hund. För en hund med mer personlighet har jag faktiskt aldrig träffat!

Sen är det ju inte bara de valpintresserade som har berömt och uppskattat min hund, utan andras kommentarer om hennes fina grunder i agilityn, hennes grymma fart, hennes härliga sätt och de där kommentarerna från någon som man får höra genom någon annan, de värmer minst lika mycket. Och kommentarer som riktar sig till mig -dels de som berömmer mig som instruktör och individ men även de som berömmer mig indirekt, t.ex att puma är så bra grundtränad i agilityn - de värmer enormt de med!

Kort och gott - alla komplimanger, uppmuntrande ord och allt beröm man kan få gör åtminstone mig alldeles vimmelkantig av lycka och känslan av uppskattning är Stor.

Så, Våga uppmuntra och ge komplimanger och beröm! Låt inte orden bli osagda bara för att du tror att person ändå förstått dem. Bättre att säga de positiva sakerna två gånger än inte alls! ALLA uppskattar positiv respons och ALLA växer av det. Och man kan aldrig ge för mycket beröm :)

TACK för alla fina ord, gester och tankar jag någonsin fått! De värmer mitt hjärta mer än ni kan någonsin ana och höjer mitt självförtroende och får mig att tro på mig själv. Och Tack för alla fina ord jag fått och får höra om min otroliga hund, de gör mig lyckligast av allt <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fy fan vad min hund är bra! Den här våren har varit överfull med agilitytävlingar och vi har haft många berg och dalar... Förhoppningar på resultat har varit höga från mitt och andra håll och mycket press har satts på Puma och mig själv. Paniken ...

Efter att ha tävlat agility tors-lör-sön förra veckan, med ett ihop-bryt på torsdagen för att vi aldrig kommer vidare, var det fantastiskt skönt att vi i söndags kom runt båda ag1-banorna med 25 resp 20 fel! Låter inte mycket för världen, men när m...

    Här kommer för en gångs skull ett icke-hundrelaterat inlägg! I helgen blev jag så baksugen att jag faktiskt bakade. Den ni!Havreskålar med lemoncurdgrädde och skivade jordgubbar smällde jag ihop, och tro det eller ej men de blev ruski...

I onsdags (10/4) började min agilitykurs jag håller i vår - tävlingsförberedande grundkurs. En ny kurs som jag själv har skräddarsytt och som jag tror kan bli jättekul :) Jag har insett mer och mer att jag personligen verkligen uppskattar grundtränin...

Det har varit en lång tyst period på bloggen. Har helt enkelt inte orkat eller hunnit blogga. Tänkt på det många gånger men aldrig orkat få ner någon text. Men nu så ;) För några månader sedan var det äntligen dags att göra en god gärning, att ge ...