Min underbara lilla bondgårdshund - iaf en önskedröm att hon ska finnas kvar när jag skaffar min "bondgård" (dvs. häst, ko, får) - som skulle få springa med i skogen när jag rider, valla får och allmänt gilla att umgås med djuren som bor på bondgårdar. Vad har hänt ?

Usch. Usch usch usch. 

Jag mår dåligt i hela kroppen, blir tårögd och det känns som att hjärtat ska brista när jag ser på min fina, fina, lilla hund i närheten av de djuren.

Med Panik i blicken och svansen mellan benen försöker hon slita sig loss bakåt för att komma bort från Det.

Blicken flackar och hon stretar i kopplet, åt alla andra håll än dit vi ska. Hon river nästan hål i asfalten när hon får chansen, så gärna vill hon Bort. Hässjar gör hon hela tiden i deras närhet, även när de inte är nära. Stundtals, när det varit som värst, har hon suttit i mitt knä och skakat som ett asplöv. Min Tuffa Brukshund, skakandes!

Kommer hon loss springer hon någon meter men stannar, enbart för att hon har så stor tillit till mig att hon väljer mig och obehaget framför flykt. Min älskade pälsboll, vad ska vi ta oss till ?

Att hon känner sådan tillit till mig känns självklart helt fantastiskt och utan det hade hon troligtvis varit överkörd eller bortspringen vid detta laget. Men att det inte går över och att "anfallen" helt plötsligt bara slår till och min hund är som bortblåst, endast ett skakande panikslaget skal kvar, det knäcker mig.

Bakgrundinfo för er som inte hänger med:

Puma fick vid ridhusträningen i mars en stöt från ett vitt plast(??)staket när hon stod och kollade på hästarna där. Hon skrek och kastade sig bakåt i panik. Hade som tur var koppel. Efter någon minut hade hon slutat skrika, gurgla, lugnat sig och kommit - motvilligt och skakande i hela kroppen - tillbaka till mig. Vi körde ett helt pass i ridhuset efter det och hälsade även på hästarna igen samma dag, inget bestående.

Några månader senare är vi i stallet här hemma där jag har min medryttarhäst. Vi går genom fårhagen (tom på får just då) och hon ska gå upp på en vall, där staketet till hästhagen går, för att bajsa. Drar lite slött bort henne någon cm för att akta elen, men tänker att det inte gör så mycket och hon håller nog själv koll.. Oj vad fel jag hade! Sekunden efter sätter hon örat mot staketet och uppvisar exakt samma beteende som vid ridhusträningen. Likaså hade jag koppel på här, trot ärligt talat inte hon stannat på platsen annars.. 

Någon gång efter detta (hon är inte i stallet allt för ofta, kanske en gång i månaden) så började problemen. Så fort vi kom utanför stallet, eller bara gick på gångbanan vid paddocken, började hon totalvägra. Fick släpa hunden framåt. Var hon lös så sprang hon för livet förbi, och ner till klubbstugan. I klubbstugan och i sadelkammaren i stallet är det säkert, för där luktar det ändå människa och ingen häst kan smyga sig på..  

Jag kunde få henne att gå "mitten" - mellan mina ben - och på så sätt få henne framåt "normalt", men hennes blick flackade och hon litade inte helt på allt runt omkring.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Nu har det gått några månader och hon har varit i stallet flera gånger, med olika resultat. Det jag beskrev ovan är värsta scenariona, det är inte alls så illa varje gång. Idag var hon lös vid stallet och följde faktiskt med mig ut ur stallet, bar milous benskydd och låg (efter en tillsägelse då hon försökte smita in) utanför hagen rätt avslappnad medan jag fixade. Dessutom gick hon med slakt koppel bredvid mig och milou nästan hela vägen (förutom sista biten när det är lite trångt och luktar häst) tillbaka till hagen.

Till och från hagen första vändan var hon dock helt galen, rev i asfalten, kastade sig ur halsbandet och pep t.o.m innan vi hämtat hästen! Idag var Milou helt klart den duktiga när vi gick, hon rörde inte en fena medan Puma höll på.

Hon kan även sitta i Milous box medan jag rider, utan problem.  Sitter gärna utanför paddocken när jag rider också, lugnt och fint!

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till, för jag vill SÅ gärna lösa detta problem. Hon behöver inte älska alla djur, det är väldigt skönt att hon hellre sprungit in i huset på landet än jagat korna när de hälsat på på kvällen.. Men det ska inte vara för att hon får panik och mår dåligt, utan för att hon inte bryr sig!

Jag har testat att vara "hård", att locka, ignorera henne... Det jag gör nu är att med fast, bestämd och normal röst bara säga till henne att sköta sig och följa med, men när hon går och klöser i marken ifrån mig (hästen)/framåt (bort från obehag) så finns det inte mycket som hjälper. Min lilla pärla, bondgårdshunden får nog pensioneras från den drömmen och bara ägna sig åt att vara hund - köra agility och lydnad enbart..

Det lustiga är att runt kor har det aldrig hänt henne nåt, men hon måste ju förknippa lukterna eller liknande.. Hon vägrar gå i närheten av kor och ignorerar fåren helt. Ibland kan hon även få spel när hon kommer nära en metallgrind vid stallet/fårhagen... pust. Så det går inte riktigt att säga vad det är hon är rädd för, jag tror mest det är stället. Hoppas innerligt att ett stallbyte (Milou ska flytta) får bukt på hela problemet! Men sen så kommer hon troligtvis inte alls ofta vara med i det nya stallet heller så det är lite sent..

Ett hett tips till er med hund:

Undvik till det yttersta att era hundar träffas av elstötar ! Puma har gått emot två olika staket och vid båda tillfällena sett hästar vid stöten. De skri som kommer från hennes strupe vid dessa tillfällen, de skär genom luften och isar ditt blod. Jag har aldrig hört ett liknande ljud, eller sett sådan panik i någons ögon tidigare. 

Det är inget jag någonsin mer vill uppleva eller vill utsätta min hund för. Att veta att jag hade kunnat dra bort henne från staketet en sekund tidigare och därmed sluppit den andra och troligtvis avgörande, för problemet, stöten, fyller mig med ånger. Så, håll koll på era hundar och undvik till det yttersta EL runt era hundar. 

Detta gör att man verkligen förstår varför man absolut aldrig bör syssla med elhalsband...

Sandra

Här ser ni mitt och hundarnas (mestadels Puma ;)) tävlingschema inför resten av året. 

De tävlingar som är fetstilta är de som är säkert att vi åker på. De överstrukna skippar vi. Resten är inte helt säkra, även om vi har tänkt åka på dem alla.

Det är nog ingen agilitytävling glömd här, och tyvärr finns det bara en lägrespårtävling kvar i år som vi kan åka till! :(

Det som inte står med är vår utställning som jag ska till med Båda mina fina flickor, den 25/8 i Backamo.

Dessutom står inte vår/våra lydnadsklass 2 tävlingar med, då vi inte har bslutat när/vart vi ska åka än. Jag vill tävla brukset först och sedan fokusera på rutan innan vi går upp. Men vi ska iaf försöka klara av det iår, så någon/några tävlingar blir det :)

Årets mål med Puma var i början av 2012 dessa:

• Ta vår första pinne i agility (antingen hopp eller agilityklass)
• Bli uppflyttade från lägreklass spår till högreklass spår
• Bli uppflyttade från lydnadsklass 2 till lydnadsklass 3
• Fått minst en tvåa (blått band, antar att det är 'very good' nu för tiden) på utställning

Än så länge är det första målet mer än avklarat, då vi har skrapat ihop 3 pinnar i hopp. 

Det fjärde målet åretstår att se vad hon får på utställningen den 25/8 ;)

Till de två andra målen så hoppas jag innerligt att vi lyckas, och vi får väl se till att träna såpass att vi har en chans att lyckas till tävlingsdags ! Lydnaden är iaf ett mål som vi ska se till att få klarat av i år, då vi har ungefär en chans i veckan ;)

Sandra

Min Världens Bästa Puh har Äntligen skrapat ihop sin tre första pinnar i hoppklass 1 och därför blivit uppflyttad till tvåan!

Älskar dig av hela mitt hjärta min fina, duktiga hund! 

Så himla skön känsla när vi satte tredje pinnen, nu är vi äntligen uppe i klass två, har några pinnars "erfarenhet" och kan ärligt talat säga att vi är på G! Veckan i Karlstad + dagen i Ulricehamn (fyra dagar i rad) var extremt lyckade, även om vi bara kom i mål 2 av 8 lopp (och fick pinne på båda ;)). Jag kände själv, och fick väldig feedback dessutom, på att jag börjat att faktiskt Springa! Galet, att det bara skulle ta 4,5 år för mig att lära mig ;)

Här kommer vår första pinne (Vänersborg) och vår tredje (Ulricehamn). Den andra pinnen (karlstad) ligger fortfarande på videokameran och väntar på redigering. 

Vill bara tillägga att vår första pinne och vår tredje togs inom loppet av 2 månader, från det att vi har tävlat sedan 6/6 2011.. Så ja, nu är vi verkligen på GÅNG!

http://www.youtube.com/watch?v=c4uUqaGxO_w

http://www.youtube.com/watch?v=GpGsyRkmnNc

Sandra

(Detta skulle egentligen kommit ut för flera veckor sedan, men hamnade på något sätt i utkastet istället.. )

Igår blev det Äntligen agilityträning igen, efter en hel vecka med spår, lydnad, spår, upplet, spår!

Veckan på kennelläger i Rimbo, Sthlm har varit underbar och det är SÅ kul att träffa Pumas och Nezzies syskon/släktingar och alla trevliga tervmänniskor!   

På onsdagen hade vi, som traditionen kräver, den årliga Newstory Cup - kennelns hundar tävlar mot varandra i den bruksklass de tävlar i officiellt och en vinnare (procentuellt)  koras. Förra året kom jag och Puma tvåa, då tävlade vi i apellklass. I år tänkte vi såklart försvara platsen, men konkurransen var hårdare och våra moment svårare (iår tävlade vi i lägre), så vi slutade på en tredje plats istället. Inte illa det heller!

Såhär såg det alltså ut på pallen i år:

1. Linda & Kiwi (Nezzies mamma)

2. Niklas & Remi (Nezzies halvbror)

3. Sandra & Puma

Här kommer lite bilder på min fina Puh:

Puma har fullt fokus i spåret!

Full fart in med föremålet i uppletandet - ca tredje gången i hennes liv!

Min fina   

En del av fina P-kullen - Annica & Prima, uppfödare Lena & Malte (Prio), Sandra & Puma

Äntligen börjar krypet sitta ok - hon kröp såhär fint i åtminstone 1,5 meter!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Träningen igår var den sista med både Puma och Ninjo inför tävlingen i Ulricehamn. Att springa med Puma en varm sommardag brukar resultera i svett, men att köra med både henne och Ninjo - en lika galen hund som Puma - då blir man helt genomsvettig! Ninjo är fantastiskt rolig att köra med, och trots att mycket av hur han fungerar är likt Puma, så är han en helt annan individ med andra egenskaper och färdigheter. Det är otroligt lärorikt att träna olika sorters hundar, för man måste anpassa sin handling för varje individ.

Att ha fått träna dessa gånger med Ninjo och bygga en grund relation med honom, har varit fantastiskt! Det är superpeppande att se och uppleva hur hunden utvecklas med mig, från att vi inte alls förstod varandras signaler och det var en hel del skall och osäkerhet, till att vi blev ett riktigt team och för det mesta gjorde rätt :)

Det ska bli kul att tävla honom i Ulricehamn och se vad vi går för!

Sandra

Idag var jag, Sofia och hundarna på hundklubben och tränade med Felicia och henes hundar. Första gången S var med och tränade, ch det gick alldeles strålande! Hon fick köra mest med Nezzie, men även testa några gånger med Puh och Felicias Heaven. Hon kan nog bli riktigt bra om hon  fortsätter :) 

Jag filmade första gångerna hon körde, med båda mina hundar. Här är reslutatet:

Sofia och Nezzie 2012-07-02
 

Sofia & Puma 2012-07-02

Jag tycker då iaf att det ser riktigt bra ut, och hon tyckte att det var väldigt kul :)

Här kommer några videos på när Puma och Jag kör slalom. Var inte helnöjd med det idag, tyckte att hon hade lite dåligt driv. Men däremot så tränade vi bara svåra slalom idag, så det är förståerligt också. Nästa träning blir det bara lätt och kul, så hon får upp ordentligt med fart :)

Världens Bästa !    Åh, vad jag älskar dig!

Avslutar med en bild på min älskade lillasyster, när hon sliter med hoppbommarna ;) Lägg särskilt märke till leendet - visst hade vi kul!   

Sandra
 
 

Världens Bästa. Det är min Puh det. Även kallad Newstory Puma, och ca 20 andra namn. För det är sant som man säger - kärt barn har många namn!idag insåg jag att hon är verkligen en riktig naturbegåvning den där Puh. Hon må se helt blåst ut större delen av tiden, men innanför pannbenet måste det sitta en riktig räsermaskin, för OJ vad fort hon lär sig det mesta! ....att trampa på ett lock (dutta) lärde hon sig genom att kolla på mamma Nezzie o sedan göra det två gånger. När nezz dessutom 'bugade' på locket, gjorde såklart puh detsamma.Att hitta spårupptag för första gången på direkten, bara pang å inga konstigheter.att fixa ett upplet med två föremål på ca 20 m djup, när hon aldrig kört sök, inte gjort något ordentligt upplet tidigare och det dessutom var två år sedan vi testade sist.. Med mera! Det finns massor av saker hon bara har greppat direkt. Ett till exempel är skallet, som hon lärde sig på andra gången och tyst kommandot funkade även det hur bra som helst, det var bara att säga skall o sen tyst och så var det klart!Men jag får väl ta åt mig äran, det är ju trots allt jag som tränat henne i allt hon kan ;) så anledningen till att hon är så extremt lättlärt ligger endast i att hennes matte är så Otroligt duktig, bra och allmänt bäst helt enkelt. Så Måste det ju vara ;)Sandra

Häromdagen satt jag och kollade upp tävlingar i lydnadklass 2/lägre spår/utställning/agilityklass 1. Sammanställde en tävlingskalender för resten av året, och tänkte dela med mig av den här. Om någon ska någon annanstans och tävla i agility, och har plats i bilen, så får ni mer än gärna höra av er! :)

Det finns massor av lydnadstävlingar i år, så de som jag planerat in är inte tanken att åka på alla. 

Vi får helt enkelt se när vi väljer att tävla tvåan i år, och var. Om någon annan ska iväg så vore det såklart extra kul att åka på den tävlingen då man känner någon, så hör gärna av er :)

Sandra

Ja, det är miss Nezzie det!  

Iaf enligt henne själv ;) Stackars, stackars Nezz, hon tycker extremt synd om sig själv! Men måste säga att det ser rätt kul ut när hon slår i tratten i borden, stolarna, dörrkarmarna.. Det är inte så lätt att hålla sig från skratt då  

Anledningen till att hon har tratt är att hon kliar sig, mycket. Ringde vet. idag och pratade om det, och som jag misstänkte är det jättesvårt att fastställa vad problemet är, även om vi åker in med henne. Jag fick tipsen om att kolla henne för löss, duscha henne med anti-inflammatioriskt schampoo och inte låta henne klia sig. Så får vi hoppas att det går över på några dagar..

Hon har kliat sig  såpass att hon fått sårskorpor, och det är nu i samband med att hon fäller som hon har börjat. Hudproblem är jobbiga grejer, för det finns hur många olika sjukdomar som helst och symptomen är inte alltid helst självklara. Som tur är, är det inte livshotande, så vi får hoppas att det går över :)

Tratt-Fia precis när tratten åkt på. Gullunge !

Sandra