Haha, ja som rubriken lyder; idag har vi haft det lite skojsigt i Härkeshult   

Pappa tyckte att det var på tiden att vi åkte iväg och spårade med vovvarna, Puma är (IMORGON!) 11 mån och har spårat ca 3 ggr. i sitt liv... Aja baja!   

Ringde mormor (som tycker att det är väldigt roligt att spåra men har svårt att ta sig i kragen och komma ut) och frågade om hon ville med - självklart! Blev svaret. Kul kul!   

Vid halv 1 var vi ute i Härkeshult där vi skulle lägga spåren. Pappa gick ut sitt egna (vilket var tur, återkommer till det...) medans jag o mormor gick ut varandras. Efter en timma började vi med Pumas, sedan Märta (mormors cocker spaniel) och sist Nezzies spår.

För er som inte vet hur det går till på ett spår -  en människa börjar att gå hela spåret och lägga ut några små pinnar elr leksaker. Efter en viss tid går föraren och hunden hela spåret - från början - för att leta reda på dessa leksaker elr pinnar. Hunden har en sele och en lina kopplat på sig och denna lina - som är runt 15 m - håller föraren i.

Så det går helt enkelt ut på att hunden ska spåra efter den första människan och hitta alla "apporter" så snabbt som möjligt. "Den första människan" kan vara föraren själv eller någon annan, det spelar ingen roll, men på tävling är det alltid en främmande och inte föraren.

Så, nu vet ni också vad jag snackar om! ;)

Puma gick på jättebra och när hon väl hade spåret i nosen fick jag springa och bromsa allt vad jag kunde för att kunna hänga med henne, men sen flöt hon i sidled på vinden låg på lite och då började hon trassla lite. Den första pinnen missade hon då hon var flera meter åt fel håll, andra pinnen tog hon klockrent men sen vid sista leksaken så hade hon hamnat på snett att hon kom in på Märtas spår och pappa råkade plocka en av Märtas pinnar   

Slutet fick vi gå tillbaka till och hämta, men Puma var lika glad för att få sin leksak på det sättet   

Märta gick sitt jättefint med tanke på störningarna, hon flackade och snurrade i början så mormor fick hjälpa henne, men sen drog hon så snabbt iväg att M taggade henne vid ett kärr och Märta försvann med linan efter sig! 

Vi skrattade så vi knappt kunde stå och försökte hitta henne, men hon var sjukt snabb iväg att fortsätta sitt spår... Tillslut när jag ropade kom hon tillbaka som om hon frågade "vad gör ni egentligen, hänger ni inte med?!"

haha, hon är för söt den lilla cockosen   

Slutet hittade hon med lite hjälp och så var även hon lycklig.

Sist ut var Nezzie. Pappa hade lagt ett 750 m spår till henne medans Märta och Puma fick ca 300-400 m var.

Det började bra, dock tyckte både jag och M att hon var väldigt snabb så vi hann inte riktigt med. Hon skyndade sig och hittade två pinnar, sen bar det iväg in i en snårig skog. Ena sekunden såg jag linan på marken, nästa var den borta!

Jag och M fortsatte en liten bit och letade efter Pappa o Nezzie, men icket! Vi virrade runt en stund innan M sa att hon inte visste var vi var och jag svarade att jag inte heller hade en aning.  

Så nu var vi mitt ute i skogen utan en aning om var vi var...

Vi irrade runt en stund, ett tag på någon stig, sedan in i skogen där vi visste att vi hade gått tidigare, men efter ett tag hittade vi inte där heller.

Efter ett tag fick jag snö i skon och stannade för att ta bort det. När jag hade hållit fast i M en stund tog hon ett steg framåt, då hon inte kände att jag höll i henne. Det resulterade i att jag försökte ta ett steg åt andra hållet för att ta tag i en gran. Men tyvärr var denna gran endast en liten smal pinne, så jag tappade balansen och dratt i backen med foten i luften.

Så nu hade jag en blöt rumpa och en fuktig strumpa. Då kommer mormor, som inte sett att jag trillat, och säger "här, ställ dig på min stövel, det är iaf lite torrare." "Haha, jag bryr mig faktiskt inte så mycket om ifall min fot blir blöt just nu, då min rumpa är helt pisse-blöt" svarade jag.   

Sedan fortsatte vi ett tag, medan vi kände oss som några som gått vilse på riktigt och inte visste vart vi skulle ta vägen, innan pappa ringde och frågade var vi var. Vi vänta och gick tillbaka längs en väg skapad av en fyrhjuling.

Tillslut kom Nezzie springandes och var så stolt, så stolt över att hon hade hittat oss. Så var vi tillbaka, lite smutsigare, lite blötare, lite tröttare, men väldigt roade.   

Mormor kunde se rubrikerna framför sig, "Mormor tog med barnbarn ut i skogen - de återfanns aldrig", medan jag gick och skrattade för att vi var så patetiskt dåliga på att orientera och att vi lyckades komma bort när det i själva verket var Nezzie o Pappa som var ute och spårade, vi följde bara med.

Aja, det var iaf våra äventyr för idag, nu räcker det med drama för idag!

Nu hoppar jag in i duschen, kan behövas efter en sådan här dag!

Sandra

ps. Vad har vi lärt oss idag? Gå aldrig ut i skogen utan GPS, Mobil elr sändare. Speciellt inte med Sandra eller hennes mormor ds.