Ja, nu har det varit mycket lydnad det sista!

Men det är väl bara bra, det behöver ju lilla fröken...   

Nej, men sanning är som sådan att jag -tro det eller ej- faktiskt har börjat att gilla lydnaden   

Jag har märkt att den inte alls behöver vara det där "militäriska", tråkiga och stela, utan att det faktiskt kan vara kul och även lite "kurvigt"   

Det är något som jag tror är pappas problem, att han är alldeles för tråkig i sin lydnadsträning/tävling. Det är det som gör att Nezzie blir seg och inte hänger med, för att hon inte förväntar sig något..

Så därför har vi (jag + Puma) jobbat på andra sätt :)

Allt vi har lärt in har varit roligt och positivt. Vi har hoppat i snöhögar (hon hoppade och jag "handlade", för att lära henne att lyssna på mitt kroppsspråk, torrhandling helt enkelt) och sprungit fram o tillbaka, jobbat mycket med kontakt och att få henne att vilja gå med mig. Det har gjort att hon tycker att det är väldigt kul att leka våra "lekar" (t.ex. springa med in på toaletten när matte går in där och lägga sig på golvet, eller springa efter matte när hon går uppför trappan och gå bredvid henne med kontakt).

Dessa "normer", som jag har gjort de till, bestämt att hon måste göra si eller så - som för Puma är lekar då hon tycker att det är jättekul - har gjort att hon är mycket mer lyhörd och vill vara med mig. Hon är ju trots allt en belgare, så jag kan ju inte säga att jag inte har haft problem med att hon vill vara med mig jämt och ständigt. 

Måste bara berätta om i torsdags när vi var på klubben och jag hade satt in hundarna i bilen, men öppnat dörrarna så att de kunde hoppa ut för att träna på stanna kvar. Pappa och jag gick ivär ca 5 m och pratade med några andra som även hade hundar.

Puma skötte sig super, låg bara inne i sin bur. Gick tillbaka och belönade henne någon gång. Efter några minuter hade hon ställt sig och stod längst ut på kanten. Det var en stor schäfer som hade kommit fram och hälsat på mig, och då blev hon såklart nyfiken. :)

Men sen när vi precis skulle gå tillbaka till bilen och pappa tog två steg mot bilen, då slänger sig Puma ut. Antagligen fattade hon att vi skulle åka och hon var bara tvungen att hälsa hon också. 

Men det konstiga (vilket jag blev väldigt förvånad men även extremt stolt över) var att hon rusade förbi mig, ett varv runt gruppen och sedan, när jag hade satt mig ner och ropade på henne, kom hon störtandes till mig. Trodde aldrig att hon skulle komma!

Det har ju hänt mer än EN gång tidigare att hon har sprungit förbi mig när jag har försökt få in henne. Blev så stolt och glad att hon kom   

Det jag egentligen bara skulle skriva om snabbt - detta skulle inte bli ett långt inlägg alls, hmm - var att i morse gick vi upp på gräsmattan och tränade lite, jag o Pumbis.

Vi gjorde inkallning (GRYMT! VILKEN FART! VILKEN POSITION!) , lägg under gång (10 !), ställ under gång (likadant som igår, bara lite svårare då hon skulle stå kvar i några sekunder, inga problem) och platsliggning.

Hon låg i över 2 min och sedan fick hon springa och hämta sin trasa. Grym vovve!  

Dessutom hade jag lite skoj och prova rutan med henne :P

Hon tyckte det var superkul! :D

När jag bara pekade framåt och lät henne prova själv så blev det till en rolig lek och hon sprang runt och prova att ställa sig på alla möjliga olika ställen! :D Bra!  

Nej, nu ska jag sova. Imorgon blir det läxor (Spanska prov mån, Writing topics och NO) samt städning. Skönt med dubbel-helg så man hinner med det man vill/behöver och DESSUTOM kan vila :D  

Sandra