Här kommer för en gångs skull ett icke-hundrelaterat inlägg!

I helgen blev jag så baksugen att jag faktiskt bakade. Den ni!
Havreskålar med lemoncurdgrädde och skivade jordgubbar smällde jag ihop, och tro det eller ej men de blev ruskigt goda!
En riktigt härlig midsommarkänsla gav de även.

Här kommer receptet för de som vill testa, gick på kanske 30 min och kan förvaras flera dagar utan problem. Superenkelt och supergott!

"Havreskålar med limegrädde och skivade jordgubbar

20st.

200g smör
4 msk socker
4 msk ljus sirap
4 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1 tak bakpulver
2 krm salt

Sätt ugnen på 200 grader. Ställ ut muffinsformar på en plåt.
Smält smör i en kastrull, tag från värmen och rör i resten av ingredienserna. Klicka ut smeten i muffinformarna oxh grädda mitt i ugnen ca 10min, tills de är gyllenbruna.

Tryck till en liten fördjupning i mitten så fort kakorna kommer ut ur ugnen. Ta bort pappersformarna och låt kakorna kallna på galler.

Fyllning:
2 dl vispgrädde
1 st lime (eller 2 msk skedar lemoncurd som jag tog)

Dekoration:
1/2 liter jordgubbar
Skalet av 1st lime

Tvätta limefrukten och riv skalet fint. Pressa ut saften ur den. Vispa grädden fluffig tillsammans med limejuicen (eller lägg i lemoncurd efteråt). Blanda i det finriva skalet. Klicka grädden i kakornas fördjupningar.
Snoppa jordgubbarna och skär dem i små bitar. Strö dem över grädden. Dekorera med limeskal."

Enjoy! :)

/sandra

I onsdags (10/4) började min agilitykurs jag håller i vår - tävlingsförberedande grundkurs. En ny kurs som jag själv har skräddarsytt och som jag tror kan bli jättekul :) Jag har insett mer och mer att jag personligen verkligen uppskattar grundträning! När jag började med både nezzie och puma i agilityn så handlade det bara om hinderinlärning - ingen träning innan valpen var ett år (då man får börja med agility) alltså.

Men nu har jag en helt annan syn på agilityträning - en syn där befästa beteenden, grundläggande färdigheter och kunskap att kunna ta egna beslut vid osäkerhet är det viktigaste hos hunden, inte hinderkunskap..

"Med nästa hund ska jag helt klart göra såhär istället" är en fras jag hört och själv sagt mängder av gånger. Frågan är hur många av dessa saker vi faktiskt lär eller gör annorlunda med nästa hund, och vad vi i så fall får försaka?

Men man kan faktiskt lära gamla hundar sitta. Att bara vilja förbättra allt negativt med den nuvarandra hunden till nästa hund är också lite dumt.. varför inte försöka förbättra den nuvarandra hundens beteenden istället?

Vilket leder oss till inläggets titel.
Inför första kurstillfället skulle jag göra någon startövning med kursarna oxh kollade då igenom en gammal "clean run"-tidning. Där skrev de om att i starten ska hunden hålla ögonkontakt med föraren under hela tiden från det att kopplet tas av tills hunden får starta.
Det fick mig att tänka..

Puma tjuvstartar mer ofta än hon stannar på tävling. Även om hon inte är så extrem (sitter ihopkurad tills jag stannar till, då startar hon) så vill jag inte ha tjuvstarter. Jag vill att hon sitter upprätt och ordentligt fram tills jag sänker handen och säger "kör". Inget annat.

Men denna uppenbarelse jag har fått då.
När jag började tänka på pumas starter och detta med kontakt - hon kollar inte heller på mig utan stirrar ut hunden som är före och fokuserar på allt annat - så insåg jag hur enkelt jag kan göra det för henne och mig.
Jag ska helt enkelt korta ner hela startprocessen. Lita mer på henne, ett enkelt "sitt kvar" räcker.

Och bäst av allt -
Hon Får Inte Röra En Tass.
Yes, så enkelt krav.
Tydligt och koncist. Inte en tvekan om hur hon får bete sig och väldigt tydligt om hon gör rätt eller fel.

Detta är antagligen något som knappt någon annan kommer förstå min glädje över, men jag själv känner att det är en helt fantastisk grej! Att göra något så enkelt, så lättförståeligt för hunden, så enkla kriterier för mig... och samtidigt då få ett grymt sittande och en hund som håller riktningen man anger innan!

Kanske kan detta vara ett bra koncept för någon annan också, hör gärna av dig isåfall och berätta hur det gått!

Romanen slut, för denna gången ;)

/Sandra

Det har varit en lång tyst period på bloggen. Har helt enkelt inte orkat eller hunnit blogga. Tänkt på det många gånger men aldrig orkat få ner någon text. Men nu så ;)

För några månader sedan var det äntligen dags att göra en god gärning, att ge bort en bit av mig själv. Antagligen den gärning som är minst ansträngande i förhållande till hur värdefull den är.
Jag skulle blir blodgivare.

När jag bokat tid, hittat dit (inte det enklaste), fyllt in ett formulär med massa frågor och tagit ett blodprov som skulle testat på allt möjligt - då får jag veta att mitt järnvärde är för lågt och därför får jag inte lämna blod nu.
Stor Besvikelse!

Så ordinationen (eller snarare rekommendationen) blev att äta mycket rött kött och andra järnrika saker och undvika mejeriprodukter (speciellt mjölk) till maten.
Mjölkproteinet (eller laktosen, vet inte vilket) hämmar tydligen upptaget av järn. Där ser man!

Det värsta är att t.ex blodpudding (extremrik på järnämnen) som är så gott och bara Måste avnjutas med mjölk, numer sköljs ner med vatten. Blää.

Jag ska kämpa med mitt järnvärde föe att få bli blodgivare, för jag tycker det är viktigare än att jag får dricka mjölk till maten.
För att få ge blod krävs mängder av olika krav på dig och ditt blod och många faller då bort och Kan inte ge blod - därför tycker jag det är ännu mer viktigt att så många som bara kan blir blodgivare, för att göra en god gärning när vissa av oss inte får.

/Sandra