Igår var en sådan dag då jag bestämt mig för att vara hemma hela dagen och få lite saker gjorda. Det kan behövas, när man har en "att göra"-lista på ca 20 punkter.. Denna listan har jag skapat under senaste halvåret, och inte mycket har försvunnit från den ;) Dessutom blev mycket annat gjort igår - fb, hundpromenad, samtal, chattsamtal, tvtittande.. haha ja, jag är inte jordens mest produktiva människa alltid!

Jag började dock dagen med att baka dubbel sats snickerskakor, mums!
5 mindre burkar blev det, så om någon är sugen på en fika är det bara att svänga förbi ;)

Receptet är enkelt och onyttigt, precis som det ska vara:

värm samman i kastrull;
1 burk jordnötssmör
1 dl socker
2 dl ljus sirap
2 tsk vaniljsocker

blanda ihop;
10 dl krossad k-special eller rice krispies
1 dl kokos

rör ihop smeten med flingorna

bre ut på bakplåtspapper (ca 30 x 40 cm, men det är inte så noga) på en plåt

ställ in i frysen

smält 1,5 - 2 st (175 g styck) blockchoklad - ljus eller mörk är efter eget tycke. jag kör på 2/3 ljus och 1/3 mörk

häll det över den frysta kakan, skär i bitar så fort chokladen stelnat (kan behövas några minuter i frysen)
kakan är rätt mättande, så förslagsvis borde inte bitarna vara större än 4 x 4 cm.

därefter kan kakorna placeras i frysen eller avnjutas direkt :) Enjoy!

Sandra

WIIIIEEE HOO!! YESYESYES!   

http://www.youtube.com/watch?v=So_pKHgP_1k

För bara några timmar sedan fick jag ett galet glädjande samtal som verkligen lättade på större delen av stressen jag känt för mitt projektarbete (PA) i flera veckor nu! Har känt att om jag inte hittar nåt snart, så kommer PAt att sluta som dåligt eller en total katastrof.. typ.

Men nu Äntligen så ringde det från Hundakademin och de meddelade att de hade fått ett återbud på Freestyle-fortsättningskursen som börjar den 2/9! Och som första reserv får jag såklart första tjing på den platsen, något jag kastade mig över ;) Åh som jag väntat på detta samtal, jag har stått på tur i över en månad nu och letat kurs på andra ställen men inte hittat nåt.. Så denna kvinnan gjorde verkligen min dag   

Jag tror att kvinnan hörde hur glad jag blev, för hon lät helt upprymd hon med och hälsade mig Varmt välkommen   

Så, snart är Puma även en "riktig" freestylehund, som går på kurs! Värst vad flott :D

Till våren ska vi tävla, och allt ska rapporteras till projektarbetet och redovisas någon gång i april/maj nästa år. Pirrigt! Men sååå kul! 

Sandra

första inlägget till bloggen via mobilen, testing testing ;)

I torsdags, fredags och imorgon har jag hand om lilla Milou.
underbara häst, vad jag saknat dig!

då hon stått i några veckor var vi tvungna att sätta igång henne (rida lugnt i några veckor för att bygga upp muskler, kondition och förhindra skador och sträckningar). så än är det ingen galopp eller väldigt långa turer, men om bara någon vecka igen ska hon gå att rida som vanligt.

i torsdags red jag en halvtimme i paddock och travade en del. tränade på trav-kommandot och min egen balans. red även barbacka en stund, första gången på henne :)

i fredags gick vi en promenad och efteråt så följde hon mig runt i hagen och ville gosa! promenader är verkligen sååå bra bra för relationen häst-människa! :)

imorgon hoppas jag att vi får sällskap ut så vi kan rida ut en tur,det var alldeles för länge sedan!

här är en bild på gullisen tillbaka i hagen, med sin fina flughuva på ;)

Min underbara lilla bondgårdshund - iaf en önskedröm att hon ska finnas kvar när jag skaffar min "bondgård" (dvs. häst, ko, får) - som skulle få springa med i skogen när jag rider, valla får och allmänt gilla att umgås med djuren som bor på bondgårdar. Vad har hänt ?

Usch. Usch usch usch. 

Jag mår dåligt i hela kroppen, blir tårögd och det känns som att hjärtat ska brista när jag ser på min fina, fina, lilla hund i närheten av de djuren.

Med Panik i blicken och svansen mellan benen försöker hon slita sig loss bakåt för att komma bort från Det.

Blicken flackar och hon stretar i kopplet, åt alla andra håll än dit vi ska. Hon river nästan hål i asfalten när hon får chansen, så gärna vill hon Bort. Hässjar gör hon hela tiden i deras närhet, även när de inte är nära. Stundtals, när det varit som värst, har hon suttit i mitt knä och skakat som ett asplöv. Min Tuffa Brukshund, skakandes!

Kommer hon loss springer hon någon meter men stannar, enbart för att hon har så stor tillit till mig att hon väljer mig och obehaget framför flykt. Min älskade pälsboll, vad ska vi ta oss till ?

Att hon känner sådan tillit till mig känns självklart helt fantastiskt och utan det hade hon troligtvis varit överkörd eller bortspringen vid detta laget. Men att det inte går över och att "anfallen" helt plötsligt bara slår till och min hund är som bortblåst, endast ett skakande panikslaget skal kvar, det knäcker mig.

Bakgrundinfo för er som inte hänger med:

Puma fick vid ridhusträningen i mars en stöt från ett vitt plast(??)staket när hon stod och kollade på hästarna där. Hon skrek och kastade sig bakåt i panik. Hade som tur var koppel. Efter någon minut hade hon slutat skrika, gurgla, lugnat sig och kommit - motvilligt och skakande i hela kroppen - tillbaka till mig. Vi körde ett helt pass i ridhuset efter det och hälsade även på hästarna igen samma dag, inget bestående.

Några månader senare är vi i stallet här hemma där jag har min medryttarhäst. Vi går genom fårhagen (tom på får just då) och hon ska gå upp på en vall, där staketet till hästhagen går, för att bajsa. Drar lite slött bort henne någon cm för att akta elen, men tänker att det inte gör så mycket och hon håller nog själv koll.. Oj vad fel jag hade! Sekunden efter sätter hon örat mot staketet och uppvisar exakt samma beteende som vid ridhusträningen. Likaså hade jag koppel på här, trot ärligt talat inte hon stannat på platsen annars.. 

Någon gång efter detta (hon är inte i stallet allt för ofta, kanske en gång i månaden) så började problemen. Så fort vi kom utanför stallet, eller bara gick på gångbanan vid paddocken, började hon totalvägra. Fick släpa hunden framåt. Var hon lös så sprang hon för livet förbi, och ner till klubbstugan. I klubbstugan och i sadelkammaren i stallet är det säkert, för där luktar det ändå människa och ingen häst kan smyga sig på..  

Jag kunde få henne att gå "mitten" - mellan mina ben - och på så sätt få henne framåt "normalt", men hennes blick flackade och hon litade inte helt på allt runt omkring.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Nu har det gått några månader och hon har varit i stallet flera gånger, med olika resultat. Det jag beskrev ovan är värsta scenariona, det är inte alls så illa varje gång. Idag var hon lös vid stallet och följde faktiskt med mig ut ur stallet, bar milous benskydd och låg (efter en tillsägelse då hon försökte smita in) utanför hagen rätt avslappnad medan jag fixade. Dessutom gick hon med slakt koppel bredvid mig och milou nästan hela vägen (förutom sista biten när det är lite trångt och luktar häst) tillbaka till hagen.

Till och från hagen första vändan var hon dock helt galen, rev i asfalten, kastade sig ur halsbandet och pep t.o.m innan vi hämtat hästen! Idag var Milou helt klart den duktiga när vi gick, hon rörde inte en fena medan Puma höll på.

Hon kan även sitta i Milous box medan jag rider, utan problem.  Sitter gärna utanför paddocken när jag rider också, lugnt och fint!

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till, för jag vill SÅ gärna lösa detta problem. Hon behöver inte älska alla djur, det är väldigt skönt att hon hellre sprungit in i huset på landet än jagat korna när de hälsat på på kvällen.. Men det ska inte vara för att hon får panik och mår dåligt, utan för att hon inte bryr sig!

Jag har testat att vara "hård", att locka, ignorera henne... Det jag gör nu är att med fast, bestämd och normal röst bara säga till henne att sköta sig och följa med, men när hon går och klöser i marken ifrån mig (hästen)/framåt (bort från obehag) så finns det inte mycket som hjälper. Min lilla pärla, bondgårdshunden får nog pensioneras från den drömmen och bara ägna sig åt att vara hund - köra agility och lydnad enbart..

Det lustiga är att runt kor har det aldrig hänt henne nåt, men hon måste ju förknippa lukterna eller liknande.. Hon vägrar gå i närheten av kor och ignorerar fåren helt. Ibland kan hon även få spel när hon kommer nära en metallgrind vid stallet/fårhagen... pust. Så det går inte riktigt att säga vad det är hon är rädd för, jag tror mest det är stället. Hoppas innerligt att ett stallbyte (Milou ska flytta) får bukt på hela problemet! Men sen så kommer hon troligtvis inte alls ofta vara med i det nya stallet heller så det är lite sent..

Ett hett tips till er med hund:

Undvik till det yttersta att era hundar träffas av elstötar ! Puma har gått emot två olika staket och vid båda tillfällena sett hästar vid stöten. De skri som kommer från hennes strupe vid dessa tillfällen, de skär genom luften och isar ditt blod. Jag har aldrig hört ett liknande ljud, eller sett sådan panik i någons ögon tidigare. 

Det är inget jag någonsin mer vill uppleva eller vill utsätta min hund för. Att veta att jag hade kunnat dra bort henne från staketet en sekund tidigare och därmed sluppit den andra och troligtvis avgörande, för problemet, stöten, fyller mig med ånger. Så, håll koll på era hundar och undvik till det yttersta EL runt era hundar. 

Detta gör att man verkligen förstår varför man absolut aldrig bör syssla med elhalsband...

Sandra

Här ser ni mitt och hundarnas (mestadels Puma ;)) tävlingschema inför resten av året. 

De tävlingar som är fetstilta är de som är säkert att vi åker på. De överstrukna skippar vi. Resten är inte helt säkra, även om vi har tänkt åka på dem alla.

Det är nog ingen agilitytävling glömd här, och tyvärr finns det bara en lägrespårtävling kvar i år som vi kan åka till! :(

Det som inte står med är vår utställning som jag ska till med Båda mina fina flickor, den 25/8 i Backamo.

Dessutom står inte vår/våra lydnadsklass 2 tävlingar med, då vi inte har bslutat när/vart vi ska åka än. Jag vill tävla brukset först och sedan fokusera på rutan innan vi går upp. Men vi ska iaf försöka klara av det iår, så någon/några tävlingar blir det :)

Årets mål med Puma var i början av 2012 dessa:

• Ta vår första pinne i agility (antingen hopp eller agilityklass)
• Bli uppflyttade från lägreklass spår till högreklass spår
• Bli uppflyttade från lydnadsklass 2 till lydnadsklass 3
• Fått minst en tvåa (blått band, antar att det är 'very good' nu för tiden) på utställning

Än så länge är det första målet mer än avklarat, då vi har skrapat ihop 3 pinnar i hopp. 

Det fjärde målet åretstår att se vad hon får på utställningen den 25/8 ;)

Till de två andra målen så hoppas jag innerligt att vi lyckas, och vi får väl se till att träna såpass att vi har en chans att lyckas till tävlingsdags ! Lydnaden är iaf ett mål som vi ska se till att få klarat av i år, då vi har ungefär en chans i veckan ;)

Sandra