Jag tycker att det är riktigt mysigt och kul att ha facebook. Ibland.
Det är även beroendeframkallande, jobbigt, störande, you name it.
Men dett blgginlägg är av den positivare arten, så just nu struntar jag i de negativa aspekterna av facebook.

Facebook är som en historiebok om nutidens historia, kombinerat med en dagbok.
Du får själv välja vilka dina vänner ska vara och därmed vilka historier du vill ta del av. Du själv väljer vad du vill att andra ska veta om dig och ditt liv, genom statusar och bilder.

Visst, vissa människor borde helt klart lära sig vad man bör och inte bör skriva om på Internet och att vi andra kanske inte är jätteintresserade av att veta att den har mensvärk idag, och den har varit vaken hela natten. Samtidigt så kan det vara intressant att få höra andra som har samma vardagliga problem som en själv, och kunna utbyta kunskap/tankar på ett så smidigt sätt.

Och att gå tillbaka i sin logg och se vad man själv och andra skrev och vilka bilder man la upp, det tycker jag är riktigt roligt! Att som idag, när jag bara är sååå trött på att Puma inte lärt sig kontaktfälten av sig själv än (nähä ?) och vi fortfarande inte lyckats ta oss ur agiltiyklass 1 men har tre pinnar i hoppklass, så det blir skitknöligt att tävla till våren...

Då är det skönt att ha facebook, att gå tillbaka på tidslinjen och se vilken fantastisk hund jag faktiskt har ! Att känna känslan jag hade när hon hade gjort ett lägrespår på 15 min och plockat 5 pinnar själv (hunden som inte plockar pinnar..) eller när vi gick in och levererade 182 poäng på lydnadsklass 2 när vi knappt tränat. 

För trots allt är hon bäst och jag älskar henne och nu handlar detta inlägg helt plötsligt som så många andra, om min fantastiska hund. Konstigt    

Sandra